Integration i Sverige

svensk-flaggaIntegration är en mycket viktig samhällsfråga. Sedan Sverige började bli ett immigrationsland på 1970-talet har mycket hänt och förändrats, och den stora frågan är då: hur har det gått? Ibland kan man av vissa mindre nogräknade kvällstidningar få för sig att det råder krig på en del håll i Sverige, men så är det naturligtvis inte. Att allt inte har gått helt bra kan man dock nog konstatera; enligt undersökningar så är Sverige numera inte så värst bra på det där med integration. Men det kan då vara på sin plats att påminna om att det inte alltid varit så.

Tvärtom så var Sverige enligt objektiva kriterier, som hur många av de som invandrade som fick jobb, och hur det gick för deras barn på arbetsmarknaden, ett av de länder som lyckades absolut bäst, och det är egentligen först under de senaste 20 åren eller så som det blivit sämre med den saken. Skälet till detta är egentligen enkel: Sverige slutade att ha en integrationspolitik. Det kanske kan låta konstigt, då integration och invandring diskuteras mer nu än någonsin. Men så är det.

Sverige lade en gång ner resurser på att de som immigrerade hit skulle kunna komma in i samhället så bra och fort som möjligt, och det är där skon klämmer. Detta kostar pengar. Visserligen pengar som man får tillbaka, flera gånger om, då färre invandrare fastnar i arbetslöshet och bidragsberoende, och i stället arbetar och betalar skatt. Men på det örat verkar vissa inte vilja höra. I stället gapar de om att invandringen ”kostar för mycket”, och verkar inte förstå enkla saker som orsak och verkan. Man talar ytterst diffust om att ”ställa krav”, utan att egentligen precisera sig.

Vidare så ignoreras all forskning och alla undersökningar för luddigt känslotänkande. Hemspråksundervisning är ett bra sådant exempel. Att under några timmar per vecka få undersökning i hemspråket leder till att personen i fråga blir bättre både på modersmålet och svenska, och dessutom klarar utbildningen i övrigt bättre än de som inte får hemspråksundervisning. Flera studier har visat på detta samband, och det är ju inte svårt att förstå varför det är på det viset. Men ändå så har de anti-intellektuella helt tagit över debatten, och fått folk att tro att hemspråksundervisning innebär försämrad Svenska – när verkligheten har visat att det är tvärtom.

Kort sagt; Sverige hade en gång fungerande integrationspolitik, som nu håller på att förstöras helt i onödan.