Hälsning till Enhetens vänner i Advent

Hösten 2009 har varit en av de märkligaste i kyrkligt och ekumeniskt hänseende sedan decennier. Samma dag, den 20 oktober då Svenska kyrkans Kyrkomöte samlades för att sedan fatta beslut om samkönat äktenskap, sändes en bullentin ut från Vatikanen om möjligheten för en grupp människor i anglikanska kyrkan att komma i gemenskap med påven i Rom. När Svenska kyrkan samlas för att besluta om en ny äktenskapssyn som skiljer henne från 99% av världens alla kristna öppnar påven en möjlighet för en grupp människor från en annan kyrka, med bibehållande av egna seder och bruk, att förenas med den stora katolska kyrkan.När vi startade bönegemenskapen Enhetens vänner för två år sedan fanns i alla fall den senare av dessa händelser inte i någons föreställningsvärld. Vägen till gemenskap med biskopen i Rom för människor i andra kyrkor gick genom att konvertera. Men även beslutet om ändrad äkenskapssyn var något helt nytt. Bara för några år sedan, då beslut om välsignelseakt för samkönade par kom, var landets biskopar tydliga med att äktenskapet skulle förbli för man och kvinna.Vad betyder dessa händelser för de praktiserande kristna i Sverige idag? Kyrkomötets beslut var inte enigt och 7 av Svenska kyrkans biskopar uttalade sig mot beslutet. Reaktionerna mot beslutet från kyrkor ute i världen har hittills varit försiktiga men Svenska kyrkan torde bli allt mer isolerad. Vad som sker med de praktiserande troende människorna som känner att beslutet var olyckligt vet ännu ingen.Enhetens vänner fortsätter att be om de kristnas synliga gemenskap. Vi är nu fler än 300 deltagare, vår hemsida har besökts av 30.000 unika besökare. Hela 20% av dessa besökare ägnar mer än en timme åt att läsa texter. Vad som sker i framtiden är naturligtvis omöjligt att se. Tidens tecken spretar åt olika håll. Men ett är säkert, det oväntade kommer att ske. Vad ingen kunnat tänka kommer att bli möjligt. Kan en bönegemeskap ha en bättre förutsättning än denna? Vi fortsätter troget att be den bön om enhet som Herren Jesus själv formulerat. Varma hälsningar Gunnar Weman och Per Åkerlund