Den monastiska vägen: kommunitetskallelsen i kyrkans liv

Evangeliet är en kallelse till ett liv i Kristi efterföljelse. Målet för vårt lärjungaskap, som tar sin början i dopet, är den vänskap med Gud och varandra för vilken vi är skapade. Som Guds avbild förverkligar människan sin identitet när hon lever i den innerliga och utgivande kärlek som råder inom den Heliga Treenigheten. Gud är communio, en evig och fullkomlig gemenskap mellan Fadern och Sonen och den Helige Ande. Ur den vänskapen växer fram en gemenskap mellan människor som gör Guds rikes närvarande och synligt i världen. Under kyrkans historia har olika former av kommunitetsliv skapat möjligheter för människor att svara på Jesu kallelse i ett gemensamt liv präglat av överlåtelse, lydnad och enkelhet. Urbilden för dessa livsformer har alltid varit den första församlingens liv, så som det beskrivs i Apostlagärningarna: De ”var ett hjärta och en själ” och ”de hade allt gemensamt”. Inspirerat av detta ideal, villiga att lämna allt för Kristi skull, uppstår den monastiska väckelsen i den egyptiska öknen på 300-talet. Den utgör klosterrörelsens vagga och den kristna spiritualitetens kanske viktigaste härd.Kloster och kommuniteter har sedan dess varit radikala tecken på den kallelse som gäller varje kristen och församling. Miljöer har skapats och vägar banats som fått avgörande betydelse för trons fördjupning och det kristna livets formering. Likt osynliga blodgivarcentraler har klostren förmedlat förnyelse till kyrkan i såväl öst som väst. Genom föreningen av bön och studier har kommuniteter ofta varit rekryteringsplatser och bildningsmiljöer för kyrkans ledare. Den monastiska rörelsen är profetisk till sin karaktär. Genom att visa på vägar till de friska källorna utmanar olika former av kommuniteter en kultur där konsumism och självcentrering leder till karaktärens krackelering och en upplösning av relationer. Samtidigt väcker de ett djupt gensvar hos människor som längtar efter helighet och en autentisk tro.
Det monastiska livet återkomst i vår tid tar sig uttryck i en mångfald av kommuniteter, både i städer och på avskärmade platser. Sådana kommuniteter kan ha olika kallelser i kyrkan, men i förgrunden står alltid sökandet av ett kontemplativt liv. Ett liv i Guds hjärta är förutsättningen för ett trovärdigt kristet vittnesbörd i handling och ord – i kärlek, tjänst och försoning.Tillhörigheten till en kommunitet innebär inte alltid at man lever i ett gemensamt hushåll, men däremot att man är överlåten åt en gemensam livsväg. De tidigaste kommuniterna i öknen bestod av löst sammansatta grupper av lärjungar som levde under en andlig faders tillsyn och ledning. När det monastiska livet reformerades under medeltiden, genom dominikaner och franciskaner, låg tonvikten på personerna som utgjorde en kommunitet snarare än platsen där man levde. Stabilitet och pilgrimskap har varit viktiga ledord i de kristna kommuniteternas historia. Det har gestaltats i överlåtelsen åt en plats och en varaktig livsform (stabilitas loci), kännetecknad av bön och arbete, men också i en livskallelse präglad av uppbrott och vandring i tjänst för människorna (peregrinatio pro Christo). De klassiska klosterlöftena om fattigdom, kyskhet och lydnad har sin rot i evangelierna och äger sin tillämpning för varje Jesu lärjunge, vare sig hon lever i äktenskap eller celibat. Dessa löften formar det ”monastiska hjärtat”, ett liv riktat åt ett håll, med hjälp av en livsregel.I en kommunitet konkretiseras den gemensamma vägen i den regel som människor genom ett högtidligt löfte, likt det judiska nasirlöftet, väljer att följa. Genom regeln binder vi oss vid nåden, i ett ömsesidigt underordnande under varandra. Regeln är ett överlåtelsens tecken, att likna vid ett förbundstecken, som avser att forma livet i dess helhet. Den monastiska regeln, som alltid har vissa tydliga grunddrag men får sin givna form i varje kommunitet, uttrycker en väl avvägd balans mellan bön och arbete, studier och vila. I ett samhälle där fragmentisering och utbrändhet plågar många människor visar klosterregeln sin tidlöshet och slitstyrka.Ett genomgående drag i den monastiska rörelsen har alltid varit en djup känsla av samhörighet med hela kyrkan. Kloster och kommuniteter har haft en syn på kyrkan som motverkat sekterism och separatism. Till skillnad från många andra förnyelserörelser har den monastiska rörelsen avstått från att bilda nya församlingar och samfund. En medveten ekumenisk kallelse, grundad på övertygelsen om ”en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka”, präglar också många av de kommuniteter som växer fram i vår tid. I likhet med de tidiga klostren ser sig vår tids kommuniteter inte som ”den sanna kyrkan” i motsats till en ”avfallen” kyrkan. Kallelsen till ett radikalt liv i lärjungaskap i en kommunitet måste vara förenad med en stark medvetenhet om att alla döpta tillhör kyrkan och är våra systrar och bröder. Kommuniteter har i alla tider kallat kyrkan till omvändelse genom sitt profetiska exempel, inte genom förakt och fördömelse. Även om kommuniteter är uttryck för kyrkans karismatiska liv erkänner de kyrkans ämbeten som varande apostoliska, och står i de flesta fall under tillsyn av biskopar eller andra kyrkoledare. Det senare är inte minst ett uttryck för medvetenheten om faran för isolering och sekterism hos den eller de som är sig själva nog.I sin bön och gudstjänst har den monastiska rörelsen från dess början varit såväl kontemplativ som karismatisk och sakramental. Detta utmärker även många av de nya kommuniteterna i vår tid, och har sin grund i att arvet från den odelade kyrkan alltid utgjort en viktig inspiration i monastiska väckelser. Det rika liturgiska livet, med eukaristin i centrum, och den personliga friheten i lyhördhet för Anden är en väsentlig del av detta arv. Den monastiska rörelsen bär på en djup insikt om att varje kloster och kommunitet är till endast för syndare, inte för helgon. De som valt att leva ett gemensamt liv, gör det därför att de känner sin svaghet och ofullkomlighet. Romantiska klosterideal och idylliska illusioner om kommunitetsliv skingras snabbt i sådana miljöer. Varje kristen som valt att tillhöra en kommunitet kommer att bli desillusionerad. Kanske är det bara därigenom vi når närmare verkligheten. För alla som tar kallelsen till helighet på allvar väntar en förkrossande insikt om den egna brustenheten. När sår läggs till sår, och vi bekänner våra synder för varandra, kan en gemenskap växa fram som i en försonad mångfald synliggör Kristi ansikte i världen.Bjärka-Säby kommunitetenKommuniteten på Nya Slottet Bjärka-Säby grundades 1996 när de första bröderna sökte sig till platsen för att under en begränsad period av ett eller två år leva ett liv med förebild i den monastiska traditionen. Den växte långsamt och 2005 öppnades möjlighet även för systrar att inträda i kommuniteten. Genom kommunitetens liv har Bjärka-Säby blivit en plats dit alltfler söker sig för retreat och gudstjänst. Den växande grupp människor som idag har någon form av relation till Bjärka-Säby, genom ett eller flera år i kommuniteten eller genom regelbundet deltagande i retreater och gudstjänster, har lett till visionen om en kommunitet som möjliggör tillhörighet för människor som lever på olika platser och i varierande kallelser.
Exemplen från en rad nutida kommuniteter av liknande slag har gett inspiration och vägledning till framväxten av Bjärka-Säby kommuniteten i den gestalt det nu är på väg att anta. Denna motsvarar de lekamannagrenar i form av en så kallad ”tredje orden”, som många av de äldre ordnarna har, vars medlemmar har sitt huvudsakliga engagemang utanför klostren i de församlingar man tillhör, men lever efter sin ordens regel.Den ursprungliga formen av kommunitetsliv på Bjärka-Säby fortlever genom en fraternitet, ett brödra- och systraskap, som överlåter sig åt att leva på Nya Slottet under en period av minst ett år. Fraterniteten lever ett liv i gemenskap under en regel som omfattar hela livet, med en väl avvägd balans mellan bön, arbete och andlig läsning. Den leder de dagliga tidebönerna och praktiserar den monastiska gästfriheten genom att vara öppen för människor som besöker Bjärka-Säby.Den utveckling som är på väg att ta form innebär att kommuniteten i framtiden även kommer att bestå av människor med olika livskallelser, som lever i skilda miljöer och tillhör olika församlingar. Genom att följa en andlig regel söker de balans och näring för sitt kristna liv i den spiritualitet som präglar kommuniteten. Denna regel kan tillämpas av den som lever i såväl äktenskap som celibat.Vi tror att alla är kallade att söka ett ”monastiskt hjärta”. Äktenskapet, ämnat för livslång trohet, är ett sakrament och en väg till helgelse för de som har den kallelsen. Samtidigt tror vi att celibatet är en jämbördig kallelse och en särskild gåva till kyrkan, som bör uppmuntras. För att kunna förverkligas i trohet och uthållighet är en sådan kallelse beroende av en fraternitet. Bjärka-Säby kommuniteten ser som sitt ansvar att stödja celibatära kallelser inom sin gemenskap.Kommuniteten är inte en församling, dess medlemmar tillhör olika kyrkor och samfund, utan utgör ett andligt nätverk av människor som i djup samhörighet med varandra går en gemensam väg i Kristi efterföljelse och vill bidra med förnyelse till kyrkorna och ett trovärdigt kristet vittnesbörd i vår kultur. En av Bjärka-Säby kommunitetens huvudkallelser är att verka för och gestalta enheten i Kristi kyrka. Kommuniteten är ekumenisk och eftersträvar goda relationer med samtliga kyrkofamiljer.Den spiritualitet som format kommuniteten har sina viktigaste källor i Bibeln och i den odelade kyrkans tro och liv. Kommuniteten har funnit inspiration i såväl den östliga som den västliga kristna traditionen, dess teologi, spiritualitet och monastiska liv.Hjärtat i kommuniteten är det eukaristiska livet. Eukaristin är den viktigaste källan till liv och läkedom för vårt liv tillsammans. Med den tidiga kyrkan delar vi tron att Eukaristin gör kyrkan närvarande i all sin fullhet. Den är bönernas bön, den kristna församlingens hjärta, där vi bär fram oss själva och hela världen till Gud. Här sammanfattas vår tro, och här förenas vi med Kristus och med varandra i Hans rike. I gudstjänstlivet på Bjärka-Säby firas eukaristin minst två gånger i veckan, och kommunitetens medlemmar deltar i en eukaristisk gudstjänst varje vecka på den plats där man bor. Genom att fasta innan vi tar emot nattvarden får vi hjälp att förstå vad det innebär att människan inte endast lever av bröd.En kontemplativ livshållning, formad av de gemensamma tidebönerna, Jesusbönen och den inre kammarens stilla bön, är ryggraden i kommunitetens spiritualitet. Den regelbundna personliga retreaten är ett av Bjärka-Säby kommunitetens viktigaste särmärken. Samtidigt är vi en karismatisk kommuniteten som vill uppmuntra personlig frihet under Andens ledning och sökandet av de andliga gåvorna.Genom den kontemplativa hållningen och gästfriheten vill kommuniteten även tradera arvet från godsägare Oscar Ekman, vars liv och gärning på Bjärka-Säby under 1900-talets första hälft sammanfattades i de två valspråken ora et labora (bed och arbeta) samt esse non videri (vara icke synas).Bjärka-Säby kommuniteten förvaltar i samverkan med tidskriften Pilgrim Johannesakademin, en studie- och samtalsmiljö för ekumenisk teologi, förankrad i den tidiga kyrkans och den monastiska traditionens spiritualitet. Genom Johannesakademin önskar vi skapa och fördjupa den dynamik som är utmärkande för en spiritualitet som förenar bön och studier.Förutsättningar för inträde i Bjärka-Säby kommuniteten– Minimiålder för att påbörja förberedelse för inträde i kommuniteten är 18 år.– Den som vill inträda i kommuniteten bör vara döpt och tillhöra en församling.– Längtan efter ett fördjupat liv i Guds närvaro och Kristi efterföljelse, i bön och gudstjänst, är det avgörande motivet för inträde i kommuniteten.– Den som är gift och söker inträde i kommuniteten bör försäkra sig om att make/maka ställer sig positiv till hans/hennes medlemskap i kommuniteten.Förberedelser och inträde i Bjärka-Säby kommuniteten– Den som vill inträda i kommuniteten ska ha vistats på Bjärka-Säby under en period av sammanlagt fyra veckor och därigenom lärt känna kommunitetens spiritualitet genom deltagande i retreat, undervisning och gudstjänstliv. (Personliga avsteg från denna regel kan ske vid särskilda omständigheter, t ex när det gäller inträde i kommuniteten för make/maka till den som vistats på Bjärka-Säby under en längre tid.)– Innan en ny medlem inträder i kommuniteten ska denne under minst ett halvårs tid på prov följa den andliga regeln, samt ha deltagit i en retreat.– Innan löfte avges till kommuniteten ska den som önskar inträda ha minst ett samtal med någon i kommunitetsrådet.– Löftesgivning till kommuniteten sker i samband med en av kommunitetens retreater på Bjärka-Säby. Löftet förnyas årligen.LöftetDen som genom löfte inträder i kommuniteten förbinder sig till en andlig disciplin som omfattar ett mått för dagen, för veckan och för halvåret:– Kommunitetens medlemmar beder minst en daglig tidebön.– Kommunitetens medlemmar firar varje vecka en eukaristisk gudstjänst i den församling han/hon tillhör, eller i någon annan gudstjänst där eukaristi firas. När ingen eukaristi finns tillgänglig firas annan gudstjänst, företrädesvis i den egna församlingen.– Kommunitetens medlemmar deltar en halv vecka i halvåret, eller en hel vecka varje år, i en retreat eller i någon av de liturgiska högtider som firas på Nya Slottet. Vägvisare som ger riktning åt kommunitetenKommunitetens medlemmar uppmuntras:– att fördjupa ett dagligt böneliv, där förutom tidebönen den personliga bönen och andliga läsningen, i synnerhet bibelläsningen, har en naturlig plats. Kommunitetens medlemmar får varje månad del av den bibelläsningsplan som följs i tidebönerna på Nya Slottet. Råd för annan andlig läsning erbjuds kommunitetens medlemmar.– att vara en del av en lokal församlingsgemenskap på den plats där man bor och genom trohet och ansvar verka för den lokala församlingens förnyelse.– att leva i ständig förbön för sin egen församling och hela kyrkan och alla dess ledare.– att i tron på ”en enda, allmän och apostolisk kyrka”, verka oförtrutet för den kristna enheten och därmed ett vittnesbörd som vinner hjärtan för Guds rike.– att fördjupa sig i den odelade kyrkans tro och liv genom egna studier och genom möjligheten att delta i den studie- och samtalsmiljö som Johannesakademin utgör.– att söka personlig vägledning genom att ha en andlig följeslagare, samt att gå till bikt, framför allt under fastetiden.– att i mån av närhet till Bjärka-Säby delta regelbundet i de dagliga tidebönerna och de eukaristiska gudstjänsterna.– att var delaktig i en böne- och samtalsgrupp på den ort eller i den region där man bor, gärna tillsammans med andra kommunitetsmedlemmar. – att delta i kommunitetens bärarlag på Nya Slottet, som bistår i det praktiska arbetet med retreater och gudstjänstliv genom att för kortare och längre tid vara en del av husfolket.– att eftersträva enkelhet i livsstil och återhållsamhet i bruket av medier för att kunna bevara och fördjupa den inre stillhet som är en förutsättning för ett liv i Guds närvaro.Konstitution och strukturKommuniteten består av de personer som avgett löftet, och bildas i och med att de första löftena ges. Kommuniteten leds av ett kommunitetsråd som väljs inom kommuniteten. Rådet består av minst 5 personer och mest 12 personer. Val sker genom förslag och omröstning i kommuniteten, där varje medlem har rätt att rösta. Mandatperioden i rådet är tre år, därefter kan omval ske eller ersättare väljas.En preses är sammankallande inom rådet. Preses utses av rådet, och godkänns av kommuniteten genom omröstning. Preses väljs för fem år, därefter kan uppdraget förnyas eller ny preses väljas. Beslut som rör kommunitetens liv och utveckling fattas så långt möjligt i konsensus bland kommunitetens medlemmar. Omröstning sker där olika synsätt föreligger. För att beslut ska verkställas krävs två tredjedels majoritet. Kommunitetsrådet har det yttersta ansvaret för mottagandet av nya medlemmar i kommuniteten.Av rådet föreslagna förändringar i regeln ska godkännas av kommuniteten. Vid omröstning krävs två tredjedels majoritet för att dessa ska genomföras.
Kommuniteten har minst två visitatorer. Dessa ska representera de traditioner som finns i kommuniteten och vara erfarna kyrkliga ledare. Visitatorernas funktion är pastoral och rådgivande. (Ansvaret för fraterniteten, det vill säga dem som under minst ett år lever kommunitetesliv på Nya Slottet, vilar på den ledningsgrupp som är vald av Sionsförsamlingens Bjärka-Säby-råd.)Kommunitetens vännerKommuniteten vill vara öppen för alla som vill dela dess gemenskap och andliga liv. Den som inte har inträtt i kommuniteten genom löfte har möjlighet att få del av vänbrev, lektionarium och inbjudan till kommunitetens aktiviteter i form av retreater, pilgrimsvandringar och undervisningshelger. Att tillhöra kommunitetens vänkrets kan vara en naturlig väg in i kommuniteten