Förmodligen har det aldrig funnits så mycket personlig vänskap mellan kristna från olika kyrkor och samfund som idag. På ekumeniska mötesplatser och konferenser, i gränsöverskridande samarbetsprojekt för miljö och mänskliga rättigheter, under teologiska studier på universitet och högskolor möts människor från olika kyrklig bakgrund på ett sätt och i en mängd som man för några decennier sedan inte kunde föreställa sig.


Vad gör alla dessa personliga vänskapsband med oss i ett djupare perspektiv? För dem som utvecklat en längre personlig vänskap med människor från en annan kyrka är det alldeles solklart att det sker ett slags ”harmonisering”. I en personlig vänskap kommer ju den ömsesidiga förbönen snart att bli en viktig kraft. Vi skulle önska att Enhetens vänner här skulle kunna bidra med vittnesbörd och reflektioner.


Varför skulle vi inte kunna börja att i det yttre realisera vad vi i det inre redan delar? Detta är en ofta förbisedd tanke i det ekumeniska arbetet för enhet. Här en text från 300-talet om hur vi troende delar samma Ande.


Ett gripande exempel på detta är den personliga vänskapen mellan en katolsk dominikansyster och en pastor i Evangeliska frikyrkan, Sr Veronica och Hans Johansson. Hans avled helt oväntat och hastigt under en joggingrunda fredagen den 29 februari 2008. Sr Veronica har lämnat denna text om Hans till oss. Hans Johansson var en av de första deltagarna i Enhetens vänner.